Jerry Lindqvist

Att Kirsty MacColl tillsammans med The Pogues har gjort världens bästa jullåt börjar kännas som ett konstaterande som nästan i sig kan betraktas som en jultradition, som något som uppenbarligen bör upprepas inför varje jul. På den tiden då jag tillbringande en hel del tid på baren minns jag en sen höstkväll då vi var några som satt kvar i baren, önskade just den låten och också Mac Colls version av Billy Braggs ”A New England”. Kramades på fyllan. Det fina med söndagsbarkvällar på den tiden var att alla som råkade sitta vid sitt glas automatiskt var med. Tillståndet korrelerade med krokigheten och smolket i den ultimata jullåten.

Den här texten är egentligen en direkt reaktion på att jag för tjugo minuter sedan kom till arbetet och hittade Jerry Lindqvists julsingel ”Every day is like a holiday” i postfacket. Nu har jag spelat den två låtarna tre gånger och konstaterar att det låter fantastiskt. Jullåtar – låt gå för att de här låtarna är mycket mera än så – är en svår konst. Tidigare i höst var jag säker på att Tracey Thorn (Everything but the girl, samarbete med Massive Attac med mera) skulle göra årets julalbum (Tinsel and Lights). Det här var innan jag hörde skivan, som var bra men inte magisk. Lindqvist är min kandidat för årets bästa säsongssingel. Tankarna går till Ryan Adams i den meningen att Lindqvist med oerhört säker hand och väldigt stilmedvetet och smakfullt skrivit två americanadrypande låtar. Gitarrerna ringer, de glider, refrängerna är stora och bra, fraseringarna sitter. Texterna är universella men samtidigt kan man känna igen det finlandssvenska, att komma hem till jul eller att en familjemedlem inte kan göra det – vägen är för lång. ”Disney on tv”. Titelspåret konstaterar egentligen att varje dag är som en helg utan dekoration, ett sympatiskt budskap. Melankolin på ”Merry christmas my love” samarbetar fint med de personliga berättelserna och levande bilderna som Lindqvist målar upp.

Att göra låtar till jul är inget ovanligt drag. Många artister gör det. Folk köper stuff och ett julalbum är förmodligen bra för försäljning och uppmärksamhet. På Lindqvists album finns inget kalkylerande, de två låtarna bygger på julens värden, känslor kring högtiden, på det som finns mellan människor och det är sådana jullåtar vi behöver. Inget tingeltangel bara för att det säljer. Julmusik är lätt att avsky men då den gör lätt blir man så glad att man till exempel skjuter upp allt annat och skriver en text som den här. - www.svenska.yle.fi/kultur-och-noje

Vår gamle venn Jerry Lindqvist er ute med en single som fortjener litt oppmerksomhet. Sist vi hooket opp med den finske Americana-musikeren så hadde han gitt ut platen «Rivertown«. Men nå er han altså klar med singelen «Every Day Is Like a Holiday».

Den første låten høres ut som et out-take fra Ryan Adams «Cold Roses». Både vokal og produksjon er umiskjennelig Adamsk, men med en personlig tekst fra Lindqvists penn – om et familiemedlem som døde tidligere i høst, og hvordan dette påvirker julestemningen for noen og enhver. Til tross for det tilsynelatende dystre utgangspunktet så er dette en leken låt med et fjongt refreng som fester seg til hjernen og tydelig har planer om å bli der noen uker… Rett og slett en virkelig godlåt som garantert vil gi Lindqvist en plass på undertegnedes julelåt-liste.

Det er likevel på låt nr. to «Merry Christmas My Love» han virkelig skinner. Her låter han kun som seg selv, og det er selvsagt en særdeles velplassert pedal-steel i bakgrunnen som raskt fanget min oppmerksomhet.

En herlig fortelling om en helt vanlig families julefeiring. Broren og familien kan ikke komme seg hjem til jul, så i år blir det Jerry, mor og hennes type – Disney på tv og litt alternativ medisinering. Her er det hverdagshistorier som de fleste kan kjenne seg igjen i; Tøfler i julegave, og en mistanke om at julenissen stjal med seg kalkunoppskriften på veien opp pipen.

Dette er virkelig anbefalt lytting. Kjøp singelen MP3 fra CDon.com eller lytt på Spotify. Besøk Jerrys hjemmeside, eller lik på Facebook. - http://www.musikkbloggen.no

Country. Klassiskt men ändå modernt, där har vi en riktig klyscha. Men i det här fallet är det helt sant. Jerry Lindqvist från finska Österbotten har på sin första soloskiva skapat en fin sammanvägning av pop, honky tonk och outlaw country. Producenten och tidigare bandkamraten från The Outlaws, Janne Hyöty, har gjort ett fantastiskt jobb, och allt från omslag till mixning är oklanderligt.Det lyfter ordentligt på öppningsspåret Dancing with April när fiddlelegenden Bobby Flores strör guld från felan. Jerry är en duktig låtmakare, och skivan består nästan helt av eget material. Han tar inte ut svängarna för mycket, men kan knepen som får en melodi att träffa rätt. Tyvärr faller det lite på texterna. Med en så bländande yta önskar man lite mer innehåll. Den starkaste texten har Lucy, you don’t sing anymore som samskrivits med Paul Oxley.Vissa countryartister är historieberättare och poeter, andra vet hur man får det att rycka i benen på publiken. Den här skivan ger prov på det senare. Viss musik berör, inte med ord, men med kraften hos harmonierna som bryts mot varandra. Jag hoppas Jerry har en till skiva i sig, för solodebuten ger mersmak.

Pontus Juth - Lira Musikmagasin

Onze trouwe lezers zullen al wel weten dat de muzikanten die er achter zijn gekomen dat Rootstime hen altijd een steuntje in de rug wil bezorgen, ons van over de hele wereld weten te vinden om hun platen naar toe te sturen en om daarna nagelbijtend op een kopie van onze recensie over hun werk zitten te wachten.

Van Afrika tot in Amerika, van op de Himalaya tot in de woestijn wordt muziek gemaakt die wij hier met veel plezier voor u beluisteren en van commentaar voorzien. Maar ook in het hele Hoge Noorden zijn er jonge artiesten die bezeten zijn van muziek, zelfs in Finland, het land van de duizend meren waar de kerstman in Rovaniemi woont.

Jerry Lindqvist is zo’n jong talent dat overloopt van de ambities om het vanuit zijn thuishaven Vaasa nabij de Finse westkust in de hele wereld als singer-songwriter te gaan maken. Tot op heden was hij vooral actief als frontman van de alt.countrygroep ‘Jerry And The Outlaws’ waarmee hij twee full-cd’s heeft uitgebracht: “Happy Hour Saloon” in 2006 en “No. 2” in 2007.

Maar voor zijn recente soloplaat “Rivertown” heeft hij er voor gekozen om liedjes in rock- en countrystijl te componeren en te zingen. Naast de hulp van enkele bevriende Finse muzikanten kon hij de beroemde violist Bobby Flores en zanger-gitarist Paul Oxley overhalen om hem te komen bijstaan in de opnamestudio voor enkele nummers op “Rivertown”. De eerste single die uit het album werd getrokken is “Lucy, You Don’t Sing Anymore”, een prachtig nummer dat al enige tijd niet meer is weg te branden op de Finse radiostations en zich opmaakt om ook internationaal te gaan scoren.

Jerry Lindqvist eert de sound en de songstijl van zijn eigen muzikale helden Ryan Adams, Hank Williams en Townes Van Zandt in de liedjes op deze cd, iets wat al meteen duidelijk wordt in de eerste song “Dancing With April” waarin de geest van alt.country wonderkind Ryan Adams rond waart. “Summer Rain” en “If We Make It To Phoenix” - met duo-engelenzang van cd-producer Janne Hyöty - sluiten wat meer aan bij de verhalende songstijl die we kennen van Townes Van Zandt.

Met veel aandacht voor melodieuze muziek en catchy riffs volgen de mooie liedjes elkaar in sneltempo op. “Into A Stranger” en “Broken Wings” zijn nog een paar andere hoogtepunten uit “Rivertown”.

Het blijft een beetje raar om pure Americana en countrymuziek te horen uit een land dat duizenden kilometers van countryhoofdstad Nashville ligt, maar als de meerderheid van de songs zo sterk zijn als de nummers op “Rivertown” van Jerry Lundqvist maakt dat voor ons echt niets meer uit. Neemt u maar gewoon van ons aan dat dit best een mooie plaat is die ook in uw platenkast niet zou misstaan.

(valsam) - Rootstime.be

Onze trouwe lezers zullen al wel weten dat de muzikanten die er achter zijn gekomen dat Rootstime hen altijd een steuntje in de rug wil bezorgen, ons van over de hele wereld weten te vinden om hun platen naar toe te sturen en om daarna nagelbijtend op een kopie van onze recensie over hun werk zitten te wachten.

Van Afrika tot in Amerika, van op de Himalaya tot in de woestijn wordt muziek gemaakt die wij hier met veel plezier voor u beluisteren en van commentaar voorzien. Maar ook in het hele Hoge Noorden zijn er jonge artiesten die bezeten zijn van muziek, zelfs in Finland, het land van de duizend meren waar de kerstman in Rovaniemi woont.

Jerry Lindqvist is zo’n jong talent dat overloopt van de ambities om het vanuit zijn thuishaven Vaasa nabij de Finse westkust in de hele wereld als singer-songwriter te gaan maken. Tot op heden was hij vooral actief als frontman van de alt.countrygroep ‘Jerry And The Outlaws’ waarmee hij twee full-cd’s heeft uitgebracht: “Happy Hour Saloon” in 2006 en “No. 2” in 2007.

Maar voor zijn recente soloplaat “Rivertown” heeft hij er voor gekozen om liedjes in rock- en countrystijl te componeren en te zingen. Naast de hulp van enkele bevriende Finse muzikanten kon hij de beroemde violist Bobby Flores en zanger-gitarist Paul Oxley overhalen om hem te komen bijstaan in de opnamestudio voor enkele nummers op “Rivertown”. De eerste single die uit het album werd getrokken is “Lucy, You Don’t Sing Anymore”, een prachtig nummer dat al enige tijd niet meer is weg te branden op de Finse radiostations en zich opmaakt om ook internationaal te gaan scoren.

Jerry Lindqvist eert de sound en de songstijl van zijn eigen muzikale helden Ryan Adams, Hank Williams en Townes Van Zandt in de liedjes op deze cd, iets wat al meteen duidelijk wordt in de eerste song “Dancing With April” waarin de geest van alt.country wonderkind Ryan Adams rond waart. “Summer Rain” en “If We Make It To Phoenix” - met duo-engelenzang van cd-producer Janne Hyöty - sluiten wat meer aan bij de verhalende songstijl die we kennen van Townes Van Zandt.

Met veel aandacht voor melodieuze muziek en catchy riffs volgen de mooie liedjes elkaar in sneltempo op. “Into A Stranger” en “Broken Wings” zijn nog een paar andere hoogtepunten uit “Rivertown”.

Het blijft een beetje raar om pure Americana en countrymuziek te horen uit een land dat duizenden kilometers van countryhoofdstad Nashville ligt, maar als de meerderheid van de songs zo sterk zijn als de nummers op “Rivertown” van Jerry Lundqvist maakt dat voor ons echt niets meer uit. Neemt u maar gewoon van ons aan dat dit best een mooie plaat is die ook in uw platenkast niet zou misstaan.

(valsam) - Rootstime.be

Generellt brukar multiinstrumentalisten Bobby Flores (som är boss för skivbolaget Yellow Rose Records i Austin, Texas) lira western swing, honky tonk och annan traditionell country. Jerry Lindqvist ägnar sig åt americana där inslagen av tradcountry förekommer i mycket låg grad och definitivt inte i stil med hur Bobby Flores egen musik låter. Ändå har den mångsidige Flores lagt fiol på ett av skivans bästa spår (”Dancing with April”) och en av mellanlåtarna (”Broken Wings”). Till de bättre skulle jag även vilja utse ”Summer Rain” och svärtat psykedeliska ”The Deal Is Going Down”, samt svängiga ”Funky Country” och tunga ”Prohibition Blues”. Österbottningen Jerry Lindqvist själv har lirat in ett par plattor tidigare med bandet The Outlaws, men Rivertown är första soloskivan. Även om den inte står ut som den klarast lysande stjärnan på den extremt fullsmockade americanahimlen, så håller den sig garanterat på rätt sida om strecket för vad som är en varierad och givande musikupplevelse. Rivertown är ett trevligt album med sina orglar, akustiska gitarrer och rösteffekter. Här blandas ljust med mörkt och fartigt med lugnt i de elva låtarna. Trots att det inte är hitvarning på det Jerry Lindqvist gör, så nog sätter sig de bästa melodierna efter ett par lyssningar alltid, och gillar ni modern americana och alternativcountry bör den här herren få en chans.

Robert Ryttman - Zero Music Magazine

Generellt brukar multiinstrumentalisten Bobby Flores (som är boss för skivbolaget Yellow Rose Records i Austin, Texas) lira western swing, honky tonk och annan traditionell country. Jerry Lindqvist ägnar sig åt americana där inslagen av tradcountry förekommer i mycket låg grad och definitivt inte i stil med hur Bobby Flores egen musik låter. Ändå har den mångsidige Flores lagt fiol på ett av skivans bästa spår (”Dancing with April”) och en av mellanlåtarna (”Broken Wings”). Till de bättre skulle jag även vilja utse ”Summer Rain” och svärtat psykedeliska ”The Deal Is Going Down”, samt svängiga ”Funky Country” och tunga ”Prohibition Blues”. Österbottningen Jerry Lindqvist själv har lirat in ett par plattor tidigare med bandet The Outlaws, men Rivertown är första soloskivan. Även om den inte står ut som den klarast lysande stjärnan på den extremt fullsmockade americanahimlen, så håller den sig garanterat på rätt sida om strecket för vad som är en varierad och givande musikupplevelse. Rivertown är ett trevligt album med sina orglar, akustiska gitarrer och rösteffekter. Här blandas ljust med mörkt och fartigt med lugnt i de elva låtarna. Trots att det inte är hitvarning på det Jerry Lindqvist gör, så nog sätter sig de bästa melodierna efter ett par lyssningar alltid, och gillar ni modern americana och alternativcountry bör den här herren få en chans.

Robert Ryttman - Zero Music Magazine

Lindqvist, Jerry
Rivertown
(Wing Records)

Den här mannen har aldrig varit omnämnd förut här på Rootsy.

Jag vet inget om huruvida han har fått något spaltutrymme i svensk press heller.

Jag vet bara att han borde ha uppmärksammats både här och där.

Nu har han släppt sin tredje CD, två med sitt förra band Jerry & The Outlaws och nu en färsk med sitt nya band The Grace i bakgrunden.

Den nya CD:n innehåller precis sådan musik som vi rootsymänniskor tycker om. Ja, det är den vanliga mixen traditionell country, countryrock, americana, Hank Williams, Steve Earle, John Prine, Willie Nelson och alla du kan komma ihåg som går att klämma in däremellan.

Det som skiljer Jerry Lindqvist från alla hans förebilder, det är att Lindqvist kommer från Finland och har hemadressen Åbo.

Borde vi inte känna till honom? Jo, för det är en genuint bra platta den här. Mustig och skitig, nybadad och cool, djup och sorgsen och melodiskt energirik. Och personlig. Han försöker inte likna någon annan. Jag tror inte vi har någon liknande artist här i Sverige.

Lindqvist har bott en tid i Phoenix, Arizona, och han har turnerat en del i USA. Så han har säkert en bra hint om hur den här musiken fungerar inför sin hemmapublik. Han känner också till vad man kan åstadkomma i en studio. Och då kan studion lika gärna ligga i Vasa, Finland, som någonstans i USA, bara man vet vad man vill ha fram. Lindqvist och hans producent Janne Hyöty, behärskar med all önskvärd tydlighet just detta. Det framgår i låtar som »Into a Stranger«, »The Deal Is Going Down« och »Back To Being Blue«.

Någon borde ta hit Lindqvist, någon borde placera honom i ett teveprogram som Skavlan eller något annat som har en vuxen och vaken publik.

/Rune Häger

- Rootsy.nu

Jerry Lindqvist
Add Date: November 22

Artist: Jerry Lindqvist

Album: Rivertown

Label: Wing

Genre: Alt-country, folk rock

Comments: Jerry Lindqvist is a native of Finland, but his music is steeped in the traditions of Americana. Rivertown is a very solid collection of country-leaning folk tunes, as Lindqvist seemingly aspires to be a Finnish version of Townes Van Zandt or Ryan Adams. While he doesn't reach that level--few do--there are some nice moments here, particularly "Dancing With April" and "Summer Rain".
Posted by Jeremy at 3:24 PM - WLUR 91.5 FM music review blog

Jerry Lindqvist: Rivertown, 2011.

Jerry Lindqvist on se kaveri, joka jossain vaiheessa kulki Vaasan katukuvassa kesät talvet ja päivät yöt aurinkolasit silmillään.

Nyt Lindqvistin valonarkuus on selvästi vähentynyt, sen verran luontevasti hän poseeraa uuden soololevynsä kannessa ilman aurinkolaseja.

Lindqvist on myös tässä välissä muuttanut Vaasasta Turun jokimaisemiin. Uudella Rivertown-levyllään hän kuitenkin luottaa edelleen vahvasti pohjalaismuusikoihin. Levyn tuotannosta ja äänityksestä vastaa vaasalainen monitoimimuusikko Janne Hyöty.

Musiikki levyllä on silkkaa englanninkielistä kantrirockia ja muutamat loppupuolen vähän tummempisävyiset ja efekteillä ryyditetyt kappaleet varmaan oikeuttavat kutsumaan tätä vaihtoehtokantriksi.

Muuten mitään taiderevittelyä on turha odottaa, pääasiassa kappaleet on räätälöity radioystävällisiksi, enkä ihmettelisi, jos levyn tarttuvin ralli Summer Rain olisikin ollut radio Vegan voimasoitossa loppukesän sadepäivinä.

Tekstit pysyvät yleispätevinä, ja vaikka paikannimistä levyllä vilahtelevatkin pikemmin Phoenix ja Kansas kuin Forssa ja Kaskinen, ei se tunnu teennäiseltä. Ja vaikka demonit vaivaavat Lindqvistiä useammassakin kappaleessa, niin hyvä mielihän kuulijalle tämän levyn parissa tulee.

Tuukka Aitoahon junakomppi toimii aina, kappaleitten sovitukset ovat ilmavia ja soundeissa on ajattomuutta, joihinMikko Saarenmestarillisesti soittama Hammond tuo pikantin lisän.

Lisäksi Lindqvist on kehittynyt vuosien varrella laulajana ja hänen ääntään kuuntelee mielikseen. Näin Lindqvistin keväällä Amnestyn tukikeikalla soolona ja parhaimmillaan hänen kappaleensa tuntuivat toimivan mainiosti pelkällä kitarasäestykselläkin.

Levyllä amerikantyyli on otettu suvereenisti haltuun sovituksia myöten ja paketti on ulkoasua myöten tyylikäs. Jos jatkossa ilmaisuun löytyy vielä lisää persoonallisia äänenpainoja, saattaa Lindqvistista tulla kotimaisen kantrirockin kärkinimi.

Panu Sivonen
- Pohjalainen

Postat: oktober 4, 2011 av Humppe i Skivor
Etiketter:jerry and the outlaws, jerry lindqvist, paul oxley, the cajunga
0

Jerry Lindqvist. Rivertown. WING Records, 2011. Producerad, inspelad, mixad och mastrad av Janne Hyöty på Jama Productions, Vasa. Ytterligare inspelning av Bill Green på BMG Studios i San Antonio, Texas.

Jag har alltid haft väldigt svårt för country, så jag har inte så grymt stora referensramar att jämföra Jerry Lindqvists första soloplatta Rivertown. Lindqvist torde folk känna till från bandet Jerry and the Outlaws, och han är också en meriterad låtskrivare med bland annat Laura Voutilainen och Sonja Biskop i bagaget. På den här skivan medverkar också idel proffsgäng, som Janne Hyöty och Tuukka Aitoaho, plus gästspel av Paul Oxley och den Grammy-belönade violinisten Bobby Flores.

Renrasig country är det här inte fråga om, utan man kan väl kalla det för alt-country eller rock-country (förväxla dock inte med pop-country à la Shaina Twain). Skivan kunde lika gärna vara gjord i Nashville som i Österbotten och Jerry lotsar musiken med stadig hand hela plattan igenom. Med min bristfälliga countrykunskap tycker jag mig åtminstone höra en hel del Johnny Cash-influenser och i några låtar tycker jag det skymtar lite Kula Shaker och Leonard Cohen. Det är mycket Hammondorgel och en hel del stråkar, kryddat med skön elgitarr signerad Hyöty. Röstmässigt tycker jag Lindqvist påminner en del om Richard Ashcroft från The Verve.

Skivan är helgjuten från början till slut, alla låtar håller för sig och det finns dessutom några riktiga pärlor. Majoriteten är rätt melankoliska stycken, men Lindqvist har tillräckligt mycket balls för att det inte ska bli blödigt, och med finns ett par rockigare stycken för att sparka upp lite damm emellanåt. En intressant raritet är Funky Country, rolig blandning av Bob Dylan, funk och Willie Nelson. Jag tror aldrig jag hört Bob Marley nämnas i en countrylåt förut.

Det finns ett härligt sug och skön atmosfär i musiken, punkterad av Jerrys torra, raspiga röst. Jag har lite svårt för de låtar där det går allra mest mot western-hållet, men då det blir bluesigare och tyngre är jag helt såld. I öppningsspåret Dancing With April, en solig historia med Flores på violin och en fin Linda Rönnholm på backing vox tar jag på mig stetsonhatten, hoppar på Brunte och tjoar iväg över stäppen. I tvåan, Summer Rain hör jag Bröderna Cartwright-kompen och Hammonden som lockar mig in i saloonen, där jag tar mig en bourboun och njuter. Härlig låt med mycket djup och lokomotivdrift. If We Make It To Phoenix känns lite opersonlig, liksom titelspåret, så jag sätter upp bootsen på bordet och tar en siesta. Lucy, Don’t You Sing Anymore väcker mig däremot. Själfylld sång av såväl Jerry som Linda Rönnholm och Paul Oxley, mycket dramatik och snygg användning av synth och gitarr. Into A Stranger är en mycket fin, mörk ballad som påminner en aning om U2:s One Love. Mörkret fortsätter på den drivna The Deal Is Going Down, en av skivans allra bästa spår, ettrig, giftig och rå. Tryckkokarenergi. Broken Wings bjuder igen på vacker violin av Flores och steel guitar av Kenny Grohman. Låten i sig är kanske sen inte så hemskt speciell. Sen har vi den tidigare nämnda bisarra Funky Country, följd av en annan av mina favoriter, Prohibition Blues. Skivan avslutas värdigt med stillsamma Back To Being Blue, komplett med påklistrat LP-rasp.

Tummen upp från en country-skeptiker kan väl bara ses som ett utomordentligt betyg!

Kan ännu nämnas att Jerry live har turnerat med bandet The Grace, bestående bland annat av Joel och Oskar från The Cajunga. - zxc music

Postat: oktober 4, 2011 av Humppe i Skivor
Etiketter:jerry and the outlaws, jerry lindqvist, paul oxley, the cajunga
0

Jerry Lindqvist. Rivertown. WING Records, 2011. Producerad, inspelad, mixad och mastrad av Janne Hyöty på Jama Productions, Vasa. Ytterligare inspelning av Bill Green på BMG Studios i San Antonio, Texas.

Jag har alltid haft väldigt svårt för country, så jag har inte så grymt stora referensramar att jämföra Jerry Lindqvists första soloplatta Rivertown. Lindqvist torde folk känna till från bandet Jerry and the Outlaws, och han är också en meriterad låtskrivare med bland annat Laura Voutilainen och Sonja Biskop i bagaget. På den här skivan medverkar också idel proffsgäng, som Janne Hyöty och Tuukka Aitoaho, plus gästspel av Paul Oxley och den Grammy-belönade violinisten Bobby Flores.

Renrasig country är det här inte fråga om, utan man kan väl kalla det för alt-country eller rock-country (förväxla dock inte med pop-country à la Shaina Twain). Skivan kunde lika gärna vara gjord i Nashville som i Österbotten och Jerry lotsar musiken med stadig hand hela plattan igenom. Med min bristfälliga countrykunskap tycker jag mig åtminstone höra en hel del Johnny Cash-influenser och i några låtar tycker jag det skymtar lite Kula Shaker och Leonard Cohen. Det är mycket Hammondorgel och en hel del stråkar, kryddat med skön elgitarr signerad Hyöty. Röstmässigt tycker jag Lindqvist påminner en del om Richard Ashcroft från The Verve.

Skivan är helgjuten från början till slut, alla låtar håller för sig och det finns dessutom några riktiga pärlor. Majoriteten är rätt melankoliska stycken, men Lindqvist har tillräckligt mycket balls för att det inte ska bli blödigt, och med finns ett par rockigare stycken för att sparka upp lite damm emellanåt. En intressant raritet är Funky Country, rolig blandning av Bob Dylan, funk och Willie Nelson. Jag tror aldrig jag hört Bob Marley nämnas i en countrylåt förut.

Det finns ett härligt sug och skön atmosfär i musiken, punkterad av Jerrys torra, raspiga röst. Jag har lite svårt för de låtar där det går allra mest mot western-hållet, men då det blir bluesigare och tyngre är jag helt såld. I öppningsspåret Dancing With April, en solig historia med Flores på violin och en fin Linda Rönnholm på backing vox tar jag på mig stetsonhatten, hoppar på Brunte och tjoar iväg över stäppen. I tvåan, Summer Rain hör jag Bröderna Cartwright-kompen och Hammonden som lockar mig in i saloonen, där jag tar mig en bourboun och njuter. Härlig låt med mycket djup och lokomotivdrift. If We Make It To Phoenix känns lite opersonlig, liksom titelspåret, så jag sätter upp bootsen på bordet och tar en siesta. Lucy, Don’t You Sing Anymore väcker mig däremot. Själfylld sång av såväl Jerry som Linda Rönnholm och Paul Oxley, mycket dramatik och snygg användning av synth och gitarr. Into A Stranger är en mycket fin, mörk ballad som påminner en aning om U2:s One Love. Mörkret fortsätter på den drivna The Deal Is Going Down, en av skivans allra bästa spår, ettrig, giftig och rå. Tryckkokarenergi. Broken Wings bjuder igen på vacker violin av Flores och steel guitar av Kenny Grohman. Låten i sig är kanske sen inte så hemskt speciell. Sen har vi den tidigare nämnda bisarra Funky Country, följd av en annan av mina favoriter, Prohibition Blues. Skivan avslutas värdigt med stillsamma Back To Being Blue, komplett med påklistrat LP-rasp.

Tummen upp från en country-skeptiker kan väl bara ses som ett utomordentligt betyg!

Kan ännu nämnas att Jerry live har turnerat med bandet The Grace, bestående bland annat av Joel och Oskar från The Cajunga. - zxc music

Jerry Lindqvist: Rivertown

Julkaistu: 30.09.2011
Arvostelija: Ilkka Valpasvuo

Wing

Vaihtoehtokantri-yhtye Jerry And The Outlawsin kanssa pari albumia tehnyt Jerry Lindqvist sooloili jo lyhyemmän tuotoksen verran, jonka arviossa totesin punaisen langan yhdistelevän folk-avaruutta akustisvoittoiseen lauluntekijäpoppiin. Hienot kappaleet, joista levyllä vitosraitana soivan Lucy, You Don´t Sing Anymoren Lindqvist tulkitsee yhdessä kotimaan jo legendaarisen brittivahvistuksen Paul Oxleyn kanssa, nostivat riman korkealle. Nyt nähdään miten albumimitta kantaa.

Ennakkosinkulla soinut Dancing With April on oivallinen aloitus levylle. Kepeän autereinen kantrisvengi täydentyy Lindqvistin ja Linda Rönnholmin mainiolla stemmalaululla. Teksasilaisen, Grammynkin kuitanneen Bobby Floresin viulumauste on myös maukas. Pohdiskelevampi, rautalankakaikuakin hyödyntävä, Jens Smedmanin kirjoittama Summer Rain ei kadota irtonaisuuttaan tummempaan ilmeeseen. Jälleen taustalaulu nousee arvoonsa, tällä kertaa Andrea Hatanmaan toimesta. Edellisiä seesteisemmän If We Make It To Phoenixin kohdalla alkaa jo olla selvää että Lindqvistillä on hyvien biisien ja maukkaan kantrivision ohella myös osaavat muusikot remmissä. Hatanmaa nousee laulullaan vieläkin vahvempaan rooliin, Janne Hyödyn sähkökitara osaa antaa tilaa muille soittimille, rumpali Tuukka Aitoahon ja basisti Olli Rantalan askellus on mahtavan letkeä ja Mikko Saaren hammond tuo ilmeeseen autereista ajattomuutta ja väriä.

Nimibiisi jatkaa kevyen kaihoisasti vispilöiden siinä missä Oxleyn ja hanuristi Mats Granforsin vahvistama Lucy, You Don´t Sing Anymore maalaa taivasta hiukan isommalla pensselillä ja jos nyt ei ihan rockin sävyillä niin muutamaa astetta jykevämmin. Se kokonaisuudessa viehättävä rentous ei silti huku ja tyylipuhdas melodiakoukukkuus on Lindqvistin levyllä alusta loppuun vahvasti läsnä. Lähes unelias, hammondilla raukeasti rullaava Into A Stranger, synkemmin vaaniskeleva The Deal Is Going Down sekä ehkä koko levyn hitain kappale, iltapäivän siestaa viettävä Broken Wings toimivat sekä yksittäisinä raitoina että osana kokonaisuutta. Onneksi näkemys on riittänyt siihenkin ettei kaikkia raukeimpia ralleja ole tungettu peräkkäin, temmon vaihtelu pitää osaltaan yllä tunnelmaa.

Lindqvistin ohella Vincent Tracchian ja Thommy Tschuggnallin käsialaa olevan Funky Countryn kaavassa ei nimestään huolimatta ole ihan kauheasti funkia - tai ainakin kantrifunk on sitä raukeinta laitaa. Ennemmin puhuisin kantrin ja soulin kevytsvengaavasta siitoksesta. Vahvemmin bluesin puolelle suunnataan levyn lopulla. Pelkästään kappaleiden nimet Prohibition Blues ja Back To Being Blue antavat osviittaa. Ensimmäisen lähes tyly junnaus ei silti sotke levyn raukean irtonaista kantrikaavaa, vaan tuo vain yhden uuden kulman kokonaispakettiin. Päätösraidan grammarirätinän maustama näppäily ei oikeastaan olekaan sen enempää bluesia kuin muukaan levy. Kauniin melodista kantripoppia, jossa maistuu bluesin aihepiiri ja mollisävyt.

Kaiken kaikkiaan tasapainoisen vahva albumi, joka lunastaa rytinällä lyhärin luomat odotukset. Vaikka Rivertown ei ehkä räjäytä tajuntaa niin se joka tapauksessa nostaa molemmat peukut ylöspäin. Sävykkyys ja tasaisen hyvä materiaali, toimivat laulut ja näkemyksellinen soitanto. Kannattaa tutustua.
****- - desibeli.net

Ydinkysymys: Millaista on suomalainen kantri?

Ellei nimeä lasketa, Jerry Lindqvistin ei mitenkään arvaisi vaikuttavan Suomen länsirannikolla. Nimikin johtaa ajatukset ennemmin Ruotsiin: eihän tällaista musiikkia tehdä Suomessa. Lindqvistin uusimman pitkäsoiton nimi Rivertown kenties viittaa nykyiseen kotikaupunkiin Turkuun, mutta muut kappaleet kuten If we make it to Phoenix tai Prohibition Blues kuulostavat jo nimineenkin enemmän jenkkimeiningiltä. Levyllä vierailee jopa Paul Oxley.

Rivertown käynnistyy ehdalla kantrisoundilla ja ensimmäiseksi huomion kiinnittää Jerryn nasaalinen laulutapa. Pakko myöntää, että Dancing With April kuulostaa yllättävän hyvältä kantria yleisesti ylenkatsovan kuuntelijan korvaan. Loppulevyllä liikutaan paljon myös folkin ja singer/songwriter-musiikin puolella, tosin välillä kuullaan myös synkistelevä alternative rockia. Vokaalien nenävoittoisuuskaan ei enää kiinnitä samalla tavalla huomiota.

Rivertownin soundi on mukavan raikas ja lämmin, hyvin orgaaninen, kuten tällaisessa musiikissa kuuluukin olla. Mitään turhia kikkailuita ei ole päässyt mukaan. Albumin tunnelmaa on vaikea tiivistää sanoiksi, mutta hieman turhan paljon se toistaa itseään. Tällaista musiikkia diggaava varmasti nauttii Jerryn fiilistelystä. Mies heittääkin The Grace -bändeineen keikkaa aina rapakon takana asti.
- Vertigo.cd

Ydinkysymys: Millaista on suomalainen kantri?

Ellei nimeä lasketa, Jerry Lindqvistin ei mitenkään arvaisi vaikuttavan Suomen länsirannikolla. Nimikin johtaa ajatukset ennemmin Ruotsiin: eihän tällaista musiikkia tehdä Suomessa. Lindqvistin uusimman pitkäsoiton nimi Rivertown kenties viittaa nykyiseen kotikaupunkiin Turkuun, mutta muut kappaleet kuten If we make it to Phoenix tai Prohibition Blues kuulostavat jo nimineenkin enemmän jenkkimeiningiltä. Levyllä vierailee jopa Paul Oxley.

Rivertown käynnistyy ehdalla kantrisoundilla ja ensimmäiseksi huomion kiinnittää Jerryn nasaalinen laulutapa. Pakko myöntää, että Dancing With April kuulostaa yllättävän hyvältä kantria yleisesti ylenkatsovan kuuntelijan korvaan. Loppulevyllä liikutaan paljon myös folkin ja singer/songwriter-musiikin puolella, tosin välillä kuullaan myös synkistelevä alternative rockia. Vokaalien nenävoittoisuuskaan ei enää kiinnitä samalla tavalla huomiota.

Rivertownin soundi on mukavan raikas ja lämmin, hyvin orgaaninen, kuten tällaisessa musiikissa kuuluukin olla. Mitään turhia kikkailuita ei ole päässyt mukaan. Albumin tunnelmaa on vaikea tiivistää sanoiksi, mutta hieman turhan paljon se toistaa itseään. Tällaista musiikkia diggaava varmasti nauttii Jerryn fiilistelystä. Mies heittääkin The Grace -bändeineen keikkaa aina rapakon takana asti.
- Vertigo.cd

Jerry Lindqvist – Rivertown

Dagens andre plate kommer fra Finland. Jada, du hørte rett. Vi skal til Finland, og til Jerry Lindqvist som opprinnelig er fra Vaasa på østkysten i Finland.

Lindqvist er en glitrende Americana-artist som beveger seg i grenselandet mellom singer/songwriter og countryrock sammen med sitt backingband The Grace.
Faren er countryfan, og etter et par opphold i USA på grunn av farens jobb, så utviklet Lindqvist den engelskuttalen som skiller ham fra veldig mange andre finske artister. Lindqvist synger faktisk på engelsk. Skikkelig amerikansk-engelsk til og med.

Og så har han med seg en rekke kvinnelig andrestemmer som virkelig løfter de låtene der de bidrar. Linda Rönnholm, Andrea Hatanmaa og Ksenia Timoshenko leverer på forskjellige låter, og de leverer GODT!

De gode låtene står i kø her, og spesielt må jeg trekke frem “Dancing With April”, “Summer Rain”, “If We Make It To Phoenix” og selvsagt “Into A Stranger” – som nok er platens sterkeste kutt.

Jerry Lindqvist skriver sterke tekster og har tydeligvis hatt utbytte av flere songwriter-camps han har deltatt på de siste årene. Her er det referanser både til tiden i Phoenix, og hvor overveldende det var å se lysene fra flyplassen under innflygingen – til livet på landsbygda i Finland (Funky Country), til kjærlighet og til både generell og spesiell undring over livet.

Platen mister litt av futten mot slutten, og de tre siste låtene føles som de bare er slengt med for å fylle opp – og er den eneste årsaken til at denne platen ikke blir skilt ut i en egen anmeldelse. Men de gode låtene på resten veier nesten opp for dette, og - musikkbloggen.no

Wie dacht dat ze in Finland geen alternatieve countrymuziek kunnen brengen, heeft buiten Jerry Lindqvist gerekend. Tussen de wodka en de Fjorden in het Parijs van het koude Noorden zoals Turku, de oudste stad in Finland ook wel wordt genoemd ontpopt Jerry zich als een talentvolle zanger en verpakt zijn liedjes in fraai gitaarspel.

Zowel invloeden van oude geesten als Townes van Zandt, Gram Parsons en Blaze Foley als nieuwerwetse traditionalisten als Steve Earle, Ryan Adams en Hayes Carll duiken op in zijn tintelende semi-akoestische muziek op het nieuwe album dat de titel “Rivertown” meekreeg. De Finse zanger schudt op zijn derde album in vijf jaar schijnbaar moeiteloos elf luistervriendelijke liedjes uit zijn mouw. Pure ambachtelijke vakmanschap.

De hartverscheurende stem van Jerry Lindqvist, akoestische en elektrische gitaren, een heerlijk riffje dat de luisteraar meteen de song binnensleurt en de tweede subtiele zangstem van Paul Oxley op de als single verschenen Lucy, You Don’t Sing Anymore zijn de perfecte ingredïenten voor een brokje melancholie. Hoewel de elf tracks op “Rivertown” misschien weinig nieuws voor altcountryliefhebbers zullen brengen is deze cd het schoolvoorbeeld van steengoede muziek. Een constante stroom van muzikale energie. Jerry Lindqvist is tevens een grote aanwinst voor de gilde der songsmeden.

http://jerrylindqvist.blogspot.com

(Johan Schoenmakers) - altcountryforum.nl

Wie dacht dat ze in Finland geen alternatieve countrymuziek kunnen brengen, heeft buiten Jerry Lindqvist gerekend. Tussen de wodka en de Fjorden in het Parijs van het koude Noorden zoals Turku, de oudste stad in Finland ook wel wordt genoemd ontpopt Jerry zich als een talentvolle zanger en verpakt zijn liedjes in fraai gitaarspel.

Zowel invloeden van oude geesten als Townes van Zandt, Gram Parsons en Blaze Foley als nieuwerwetse traditionalisten als Steve Earle, Ryan Adams en Hayes Carll duiken op in zijn tintelende semi-akoestische muziek op het nieuwe album dat de titel “Rivertown” meekreeg. De Finse zanger schudt op zijn derde album in vijf jaar schijnbaar moeiteloos elf luistervriendelijke liedjes uit zijn mouw. Pure ambachtelijke vakmanschap.

De hartverscheurende stem van Jerry Lindqvist, akoestische en elektrische gitaren, een heerlijk riffje dat de luisteraar meteen de song binnensleurt en de tweede subtiele zangstem van Paul Oxley op de als single verschenen Lucy, You Don’t Sing Anymore zijn de perfecte ingredïenten voor een brokje melancholie. Hoewel de elf tracks op “Rivertown” misschien weinig nieuws voor altcountryliefhebbers zullen brengen is deze cd het schoolvoorbeeld van steengoede muziek. Een constante stroom van muzikale energie. Jerry Lindqvist is tevens een grote aanwinst voor de gilde der songsmeden.

http://jerrylindqvist.blogspot.com

(Johan Schoenmakers) - altcountryforum.nl

Jerry Lindqvist stakes his claim and marks his musical territory, using the song title “Funky Country” to describe the joyful noise rising from his recent release ‘Rivertown’. Jerry proves that American Roots do not really need to be rooted in the country of origin, this format of music belongs to the players and fans of the world. Jerry Lindqvist was born and raised in Vassa, Finland and grew on a diet of rock, country, Townes Van Zandt and Hank Williams. His music touches on influences and adds the natural soul texture of his vocal work. The title track bubbles up organ riffs, riding a fast train rhtyhm, singing of a “home where the heart used to be”, “Summer Rain” patters with a persistent drum beat and ragged guitar chords as the sky opens over two people “kissing in the amber fields of grain” and the voice in your ear whispers you to sleep, keeping hope alive that things will be better “If We Make It To Phoenix”. Jerry Lindqvist weaves the music and the culture of America into his songs and gives American Roots music a passport stamp. - The Alternate Root

Jerry Lindqvist: Rivertown (2011)


Aiemmin Jerry and the Outlawsissa pari levyä tehnyt vaasalainen Jerry Lindqvist on julkaissut ensimmäisen soololevynsä. Rivertown käsittää 11 elämänmakuista rock -kappaletta, joita kuunnellessaan voi kuvitella itsensä heinäpeltojen, jokivarsien ja humisevien puiden keskelle. Rivertownin musiikki liikkuu popin, countryrockin, countryn ja 60-luvun lopun rockin maastossa noukkien niistä aineksia omankuuloiseen musiikkiin.

Levyn kansiteksteistä huomaa hyvin sen, että Rivertownia tekemään on lähdetty oikealla asenteella. Asenne kuuluu hyvin harmonisessa kappalevalikoimassa ja sopivan leppoisissa sovituksissa. Tuottajana Rivertownilla on Janne Hyöty, joka on nousemassa erääksi kotimaisista huipputuottajista. Hänen menneisyyteensä kuuluu mm. osallistuminen Eurovisio karsintoihin. Levyn soittajat ovat pääosin paikallisia muusikoita, jotka soittavat aktiivisesti erilaisissa kokoonpanoissa Vaasan seudulla. Lisäksi levylle vierailijaksi on pyydetty Grammy ehdokas Bobby Flores, joka on tuonut levyn linjaan musiikillista varmuutta. Toinen tunnettu vierailija on Paul Oxley.

Mukavan kuuloinen levy siis, jonka ainoita puutteita on reippaan radiorallin puuttuminen. Nyt fiilistellään niin hienosti ja antaumuksella, että tekijöiltä on unohtunut laittaa reipas country rockkappale mukaan tuomaan radiosoittoa. Tällaisen musiikin kuuleminen maassamme ei ole aivan jokapäiväistä herkkua varsinkaan radiossa.

Toivon kaikkea hyvää Jerrylle valitsemallaan tiellä. Tulevaisuus näyttää valoisalta.

Kappaleet:
1. Dancing With April
2. Summer Rain
3. If We Make it to Phoenix
4. Rivertown
5. Lucy, You Don't Sing Anymore (Feat. Paul Oxley)
6. Into a Stranger
7. The Deal is Going Down
8. Broken Wings
9. Funky Country
10. Prohibition Blues
11. Back to Being Blue

Vierailijat: Paul Oxley ja Bobby Flore

Tuottaja: Janne Hyöty


http://jerrylindqvist.blogspot.com/


Jari Kaikkonen/CRS - www.classicrocksuomi.com

Jerry Lindqvist: Lucy, You Don´t Sing Anymore / Dancing With April
WING

Se että Jerry Lindqvistin "emobändi" Jerry And The Outlaws on tehnyt muutaman albumillisen nimenomaan alternative countryä, ei yllätä - sen verran vahvasti nimittäin samoissa maisemissa maalailee mies myös soolollaan. Tulevan soolodebyytin maailma kulkee avarasti kantrahtavan laulaja-lauluntekijä-folkin ja americanan maailmoissa, ainakin jos tämän sinkuran kahden kappaleen perusteella voi levyn maailmasta jotain sanoa. Vimpan päälle ja tyylillä toteutetuista kappaleista ensimmäisellä Lindqvist duetoi suomalaisen pop-skenen vanhemman koulun brittivahvistuksen Paul Oxleyn kanssa. Lucy, You Don´t Sing Anymore yhdistelee mainiosti kiireettömän ja ajattoman harmonisuuden kevyeen melankoliaan ja hymyilevään maalaismelodisuuteen. Jerryn laulussa ei myöskään ole moitittavaa, stemmat Oxleyn kanssa toimivat hienosti. Biisissä on iltapäivän uneliaisuudestaan huolimatta myös mukavan reipas ja hyvällä tavalla isohkosti rokkaava meininki. Ns. b-puoli Dancing With April svengaa pienemmin ja todistaa Lindqvistin koukukkuuden kantavan ainakin kahden biisin verran. Dollypartonmainen naisstemma ja hymyilevä hilipatihippa-meininki jättää mukavan aurinkoisen ja kepeästä piknik-lokottelusta mielikuvia nostavan jälkimaun. Peukku.

Ilkka Valpasvuo - desibeli.net